Att vara glad, det önskar jag att jag kunde vara hela tiden.
Att le och känna glädje.
Men nej att känna glädje.
Det kan jag inte, det får jag inte, nej inte alls.
Ett skrik här och ett skrik där och lite tyngder gör mig inte förtjänad att vara lycklig.
Det som gör mig glad, gör mig även illamående och ännu mer neddragen.
Jag kan bara inte sluta, jag vill inte sluta.
Jag mår bra av det.
Det var inte mitt fel, det var en som inte förtjänar att f å namnet uttalat. Hon ger mig inget annat val.
Hon får torka upp efter sig själv nu.
Kommentera